30 juni - om världens längsta helg
Hej hallå. Nu har jag försökt blogga från min telefon i tre dagars tid men det verkar inte vilja gå min väg så här kommer ett enormt långt inlägg om min helg. I förrgår vaknade jag till en ny dag i mitt flickrum på Gräsö, tassade ner för trappan och hälsade på Sture - min alldeles egna välkomstkommité. På dagen åkte vi ner till färjeläget för att heja på Roger och de andra som skulle ro Gräsö runt. Det blev en mysig dag i solen när vi följde dem runt etapperna på ön och bland annat stannade vi på Söderbodas café och tog en fika.
På kvällen bjöd mamma både Mimmi och mig på middag på Strandnära. Det blev ett ihopplock av alla havets läckerheter och det dansade en liten dans i magen för att det smakade så gott. Kändes väldigt mysigt att spendera lite tid bara vi tre.
Jag har ju ända sen jag slutade äta kött haft tankar på att även sluta med fisk eftersom att ja, det känns inte bra att äta något sorts djur. Jag tror att jag ska prova mig på det, men jag väntar eventuellt tills kräftskivesäsonger drar igång så jag får möjlighet att äta det en sista gång. Anledningen till att jag fortsatt äta fisk är dels för att jag tycker fisk och skaldjur är så sjukt sjukt gott men framförallt så handlar det om bekvämlighet. Det är lätt att vara en sån som äter fisk när man blir bortbjuden eller åker hem för att äta hos mamma. Men jag tror det ska vara slut på den bekväma tiden till hösten. En utmaning har ingen dött av, och gud vad skönt det skulle kännas att få kalla sig vegetarian på riktigt.
Igår började jag dagen med en kort springtur på 3,5 km för att proa mina nya springskor som jag köpt. Jag köpte ett par nya när vi var utomlands men har nu haft skavsår i cirka 6,5 veckor och börjar bli något less. Efter springturen tog jag mig ett dopp i det iskalla österbjön och gick sen hemåt med lilla Sture vid min sida.
På kvällen igår åkte jag till Uppsala med samma oroliga klump i magen som jag alltid har när jag lämnar mitt trygga lilla näste på Gräsö. Det är min enda självklara plats här i livet och utan den vore jag en trasig, ihålig, ledsen liten partikel utan nånting att hålla fast vid. Det är så märklig att man kan älska ett ställe så mycket, men ändå inte vilja flytta tillbaka dit. Jag tror att jag skulle kunna bo där om jag bara hade möjlighet till att ha en karriär. Inte jobba på äldreboendet för resten av mitt liv. Jag menar absolut inte att det är nåt fel med att arbeta på ett äldreboende om det är det som man vill, det jag tycker är fel är att inte prova andra saker för att man t ex inte vågade. Vill verkligen inte sitta där när jag är 90 år och känna att jag pissade på mitt eget liv för att jag inte vågade göra saker som är jag rädd för. Därför ska jag flytta till Stockholm i höst, trots att jag inte törs.
Dagen spenderade jag sen vid färjan med att heja på roddarna som kom i mål samt med att käka en god strömmingsmacka om nom nom.
På kvällen igår åkte jag till Uppsala med samma oroliga klump i magen som jag alltid har när jag lämnar mitt trygga lilla näste på Gräsö. Det är min enda självklara plats här i livet och utan den vore jag en trasig, ihålig, ledsen liten partikel utan nånting att hålla fast vid. Det är så märklig att man kan älska ett ställe så mycket, men ändå inte vilja flytta tillbaka dit. Jag tror att jag skulle kunna bo där om jag bara hade möjlighet till att ha en karriär. Inte jobba på äldreboendet för resten av mitt liv. Jag menar absolut inte att det är nåt fel med att arbeta på ett äldreboende om det är det som man vill, det jag tycker är fel är att inte prova andra saker för att man t ex inte vågade. Vill verkligen inte sitta där när jag är 90 år och känna att jag pissade på mitt eget liv för att jag inte vågade göra saker som är jag rädd för. Därför ska jag flytta till Stockholm i höst, trots att jag inte törs.
Dessa finingar kom över och hängde i lyan igårkväll:
Idag har jag och M traskat runt i Uppsala och letat efter ett fik som har söndagsöppet. Det visade sig vara mycket svårare än vi trodde, men på fjärde försöket hittade vi rätt. Vi fikade på supermysiga kulturcafét och dit vill jag återvända många gånger.
Såhär tjusigt hade nån pimpat trädet utanför cafét.
Idag har jag styrt stegen mot Björklinge och tittat på världens bästa Beatrice dansuppvisning. Vad gör man inte för att supporta kidsen??
Julia
