Om glitter och grått och allt där emellan

Jag vill skriva någonting men jag vet inte vad. Har återigen hamnat i en emotionell berg och dalbana men den här gången vet jag inte varför. Jag tror kanske bara att jag känner mig ensam, jag är ju så ovan vid att inte ha någon som stryker mig över ryggen. Samtidigt blir jag större och starkare för varje dag som jag är själv och reagerar instinktivt med att dra mig undan om någon kommer för nära. 

Att bo i Kraków är bra för mig. Jag vandrar gata upp och gata ner och väljer precis var jag vill gå. Tackar nej till sånt jag inte njuter av och gör saker bara för mig. Vi tar en paus från livet här och skrattar, dansar, lever på ett sätt som jag aldrig gör i Stockholm. Jag tänker mycket på hur det kommer vara att åka tillbaka hem. Mitt hem är här nu. Stockholm är så hårt och kallt mot dom som inte står raka i ryggen. Men om jag får växa i två månader till här så kanske jag klarar det också. 

Julia