Om glitter och grått och allt där emellan

Ni vet ju hur jag är. Glad, ledsen, dramatisk. Allt på samma gång och gärna lite för mycket. En av sakerna som jag kämpar mest med för tillfället är att acceptera mig själv. Inte gå på min egen insida så hårt för ingen blir gladare av att jag tycker illa om den jag är. Jag kämpar verkligen för att säga snälla ord till mig själv. Klappa på mig själv. Tycka om. Så därför skriver jag inte så mycket här. För den här bloggen (och all min intensiva depp) blir en källa till ångest eftersom jag inte tycker om den deppiga sidan hos mig själv. 

Jag har mått bättre på sistone. Inte rökt på två veckor. Inte gått under av ångest på ett tag. Jag vet att det kommer komma tillbaka igen men just nu försöker jag verkligen hålla mig över ytan genom att peppa mig själv och belöna mig för allt jag gjort den här hösten trots att det varit så motigt. 

Jag klarade skolan. Jag klarar allt.

<3