5 januari - tankar för dagen
Jag önskar att jag inte hade ett så omättligt bekräftelsebehov men framförallt önskar jag att jag inte straffade mig själv för att jag har det. Jag önskar också att jag vore en sån människa som blev singel och väntade i ett halvår. Stod ut med att vara själv. Inte som jag som absolut inte vill vara tillsammans med någon men som samtidigt blir alldeles trasig om jag måste sova själv i flera nätter i sträck. Det finns en slags dubbelhet i min tillvaro och nästan varje dag bestämmer jag mig för att nu räcker det. Nu ska jag inte prata med någon, sova hos någon, hångla med någon. Bara vara jag. Bli stor och stark innan jag träffar någon som kan trasa sönder det igen. Inte träffa människor medan jag redan är mitt allra trasigaste för då blir vägen upp till ytan så fruktansvärt lång.
Men det spelar ingen roll hur många gånger jag raderar konversationer eller stänger av chattar som jag inte orkar med. Två dagar senare sitter jag där igen. Hur gör man för att lära sig att ensamhet inte kommer döda en? Att ensamhet kanske egentligen är det som räddar?
Men det spelar ingen roll hur många gånger jag raderar konversationer eller stänger av chattar som jag inte orkar med. Två dagar senare sitter jag där igen. Hur gör man för att lära sig att ensamhet inte kommer döda en? Att ensamhet kanske egentligen är det som räddar?
