Tobias
Ett år av ensamtid där tiden tickat på och rastlösheten botats med korta romanser som kommit och gått. Blixtnedslag av känslor som svartnat lika snabbt som de slagit ner och lämnat mig kvar lite tommare än jag var innan de kom. Kvällar fyllda med öl och vin och vodka och långa samtal med dig. Ångest och pirr i magen. Förnekelse. Ända tills jag lät dig komma in. Det enda som krävdes var en sen kväll och en full främling som berättade för mig att jag var kär i dig. Kär i en man som lämnar min kropp kvar med känslan av en sommar som aldrig tar slut. Jag hade nästan glömt hur fantastiskt, himlastormande undebart det kan kännas att vara med någon som dig. Så klok, så varm och så snygg så man storknar. Ibland väntar jag på tiden när allt ska börja och nu är den här. Vår tid. Din och min.
